Livet är en fantastisk resa.
Alltså jag tycker det är så svårt att ta in att jag har en alldeles egen häst, även om jag ägt honom nu i över 1 månad. Minns när jag var liten (11-12år) och besatt av hästar ett tag, jag prenumerera på hästtidningar, kollade hästar jämt, skulle ha häst saker och ville ha en egen till och med, men det försvann rätt snabbt när min möjlighet att umgås med häst försvann. Sen kom tonåren och allt det här med att hitta sig själv-perioden, så det vart nog meningen att det skulle bli ett uppehåll där. Det är inte förrän i år som jag fått möjlighet att komma tillbaka till häst livet, 13 år senare men det vart nog meningen (Det är ju inte jättebilligt att äga en häst). Jag började som medryttare till en häst, och jag kände direkt av hur bra jag mådde utav att få vistas i ett stall. Nog att jag har extremt mycket respekt för så stora djur, då människan är rättså chanslös om hästen bara vill en illa. Men jag älskar dom lika mycket. Jag vart så lycklig över att få hitta tillbaka i ridningen, och började kolla efter annonser på hästar till salu då det fanns en möjlighet att en box kunde bli ledig där jag red. Jag visste inte riktigt vad jag vart ute efter då jag letade min första häst. Först kollade jag på annonser där dom skrivit, perfekt första häst och så vart hästen typ 18-22 år. Väldigt välriden, men en sådan häst kostade i stort sett lika mycket som en unghäst som har hela livet framför sig. Då började jag tänka att, hur många år kan man rida en sådan häst innan den blir för gammal? Dyra veterinärskostnader kanske kommer inom bara något år, då äldre ofta får problem med muskler och leder, vet ju inte hur hårt hästen blivit riden tidigare? jag kommer inte kunna sälja den igen och få igen pengarna utan får ha den tills den kolar. osv. Då vände tankarna om att jag är ingen proffs ryttare, och hur bra känns det inte att få utvecklas tillsammans med hästen. Hästen lär sig hur just jag som ryttare är och tillsammans blir ett bra team. Jag har möjlighet att skapa hästen så som jag vill ha den, utan att den ska besitta eventuell dålig erfarenhet från människor tidigare. Då började jag kolla efter hästar i alla åldrar, och hittade Silvers annons. Den hade legat ute i två dagar då jag efter en check med dom två andra tjejerna i stallet som tyckte att han också verkade bra. Jag ringde på honom, och fick som svar att där redan hade varit en och provridit, men som inte kunde bestämma sig och jag fick möjlighet att träffa och rida honom samma helg.
Efter jag hade varit där, så hade vi diskussion hela vägen hem om jag skulle ta honom eller inte, och min magkänsla sa ja, jag vill ge honom en chans. Jag vart tvungen att bestämma mig samma dag då det skulle komma en ny och titta på honom dagen efter annars. På kvällen ringde jag tillbaka, och nu är han min. Min fyra åriga kille. Det är en chansning att skaffa en så ung häst som sin första, men jag tror på oss. Lycklig!
Nu ska jag placera mig i soffan och bara ta det lugnt och njuta av att det är lördag tillsammans med min absoluta favorit person♥. Även om jag inte gjort annat än att tagit det lugnt och vilat nu ett tag. Ibland måste jag lyssna på min egna kropp och göra det som är bäst för den. Hoppas ni får en trevlig helg. chaao.